prickigadamen

Ursprung 

Den Australiska terrierns historia antas börja under kolonisationen på 1800-talet då emigranter från England och Skottland kom till Australien. Det var inte bara människor som anlände med båtarna utan de hade även med sig husdjur och däribland småhundar. Dessa blandades med varandra. Deras uppgift var, förutom sällskap, att vara ett allt i allo på gårdar och i gruvor. De skulle klara allt från att vakta gården till att bekämpa skadedjur. Genom att Australien är ett så stort land så utvecklades många typer av rasen, något som märks även på dagens Aussies. 1872 visades i Australien den första hunden på utställning, den hade dock ännu ej fått sitt nuvarande namn.

Den första rasstandarden skrevs 1887 och den har sedermera kompletterats och blivit mer detaljrik. 

Den Australiska terriern är en robust, lågställd hund, något lång i proportion till höjden och med utpräglad terrierkaraktär, alert, aktiv och sund. Australisk terrier är huvudsakligast en arbetande terrier, men också lämplig som sällskapshund på grund av sitt lojala och jämna sinnelag.

Utveckling i Sverige 

1959 registrarades den första Australiska terriern hos SKK och den första svenska kullen föddes 1964. Rasen har aldrig haft en explositionsartad utveckling i Sverige utan ökat i jämn takt under åren. Registreringarna har ökat, 1978 registrerades 31 st, 1985 registrerades 65 st, 1990 registrerades 48 st, 1995 registrerades 76 st och 2002 registrerades 146 st Aussies som rasen kallas till vardags. 

Eftersom rasen är relativt ung och den även i hemlandet Australien har varit ganska varierad i typ och kvalitet så har arbetet i Sverige varit inriktat på att få en mer homogen och enhetlig typ. Våra Aussie har haft små problem med hälsan, utan man har inriktat sig på att förbättra exteriören. Det som har behövt förbättras har varit fronter, tandstatus (förlust av framför allt premolarer har tidigare varit vanligt) underställda bakställ, mjuka pälsar, ljusa ögon, storlek bl a. 

Ett mycket framgångsrikt arbete har gjorts av uppfödarna under dom  år som gått och vi har idag betydligt färre hundar med dåliga fronter, tandstatusen är i dom flesta fall bra, man ser ett fåtal underställda hundar, ryggarna är oftast raka m m. Det finns dock en del att forsätta arbeta med.  

På senare tid har vi sett Aussie som blivit elegantare och mer förfinade utseendemässigt. Som uppfödare bör man läsa standarden ofta och tänka på det citat från Fred Wheatland som finns i vårt domarkompendium där det bl a står: ”De vanligaste förekommande felen är avsaknaden av korrekta proportioner (dålig balans i kroppen), färgvariationer, mjuka pälsar, ett för klent utseende och för lätta hundar.”  ”En överförfining av hunden kan leda till att rasen förlorar sitt största karaktärsdrag – den robusta kärvheten – som gör att den alltid ser ut att vara alert och redo för allt.” 

Mentalitet/Funktion 

Aussien är en liten, vaksam, pigg och glad hund. Tuff och trofast, mycket envis och nyfiken. Den är barnvänlig, full av energi ute men stillsam inomhus. Det är kraftiga, friska och lättskötta hundar och deras enda krav är mycket kontakt med ägaren och förhållandevis mycket motion för att vara en så liten hund. 

Bakgrunden som renhållare från smågnagare och även orm kräver en hund med mod, intelligens, vighet och snabba reflexer. Något som dom flesta aussie fortfarande har. 

Aussien användes i sitt hemland även till vallning av får och då flera stycken hundar tillsammans. Den har än idag en hel del vallinstinkt i sig och man kan ofta se att hundarna är duktiga på att samarbeta när något ska göras och dom har en stark sammanhållning i grupp.

Vallning kräver också stor lyhördhet mot föraren och det är också något som utmärker rasen idag. Samt stor tillgivenhet och trofasthet mot familjen.