Rasbeskrivning
Ursprung:
Skottland - landet som ger omedelbara associationer till whisky, vidsträckta hedar, skotskrutiga tyger och till Skotsk Terrier, landets nationalras och en av terriergruppernas mest kända och uppskattade raser. Rasens tidiga historia är höljd i dunkel, men i en historik från 1560-talet omnämns lågställda hundar. Detta har uppfattats som ett bevis för rasens gamla anor. Vidare kan man läsa i boken "Englische Dogges" från 1576 om hundar komna från de barbariska gränstrakterna mot de mest fjärran landskapen i norr..." och kan på grund av hårets längd beskådas varken då det gäller ansiktet eller kroppen."
Ursprungligen avlades dessa hundar fram för att hålla nere beståndet av grävlingar, råttor, möss, rävar och andra skadedjur på gårdarna. Skotten var en liten hund som också var liten i maten och därigenom lätt att föda. Det viktigaste var att hunden fungerade som jakthund. Det karga fuktiga klimatet ställde stora krav på pälsen och på hundens kroppskonstitution. En hård fuktavstötande päls med mjuk värmande underull var idealisk. En gedigen kraftig kropp var ett måste medan snabbhet inte var ett krav. De grova benen och de stora tjocka trampdynorna fungerade som stadiga "grävverktyg". De kraftiga käkarna var effektiva redskap vid dödandet av vilt
Anhängare av minst tre raser, yorkshire, skye och skotsk terrier har tagit detta yttrande som ett motsägligt bevis för att just "deras" ras är äldst av alla terriers. Av de omtalade lågbenta strävhåriga jaktterrierna, har alltså flera raser som cairn, skye, westie och skotte uppstått.
Det som idag kallas skotsk terrier kan ha utvecklats och framavlats i östra delen av Skottland i och runt staden Aberdeen, där de flesta av rasens anhängare bodde och verkade. Rasen omtalades därför som aberdeenterrier, trots att det aldrig varit officiell benämning för den skotska terriern.
Egendomligt nog förevisades den första skotten på en utställning i Birmingham, England år 1860.
Mr James Morrison skrev den första standarden, noggrann och precis, men under årtiondenas lopp kom rasen att utvecklas från jakthund till ren sällskapshund. Den ursprungliga rastypen har om inte förändrats så stabiliserats till en kvadratisk kraftigare satt hund, med behäng och skägg, mag- och benhår.
Utveckling i Sverige
I Sverige introducerades skotten runt sekelskiftet och 1901 visades den första skotten på en svensk utställning. Alltsedan dess har rasen haft ett fast fäste i Sverige. Många goda uppfödare arbetade föredömligt i sin avel och skotten kom att stå på en hög kvalitetsnivå under 1920 och 30-talen. Under 1940-talet hade rasen nått omåttlig popularitet, vilket innebar att mindre nogräknade uppfödare äventyrade rasen såväl mentalt som exteriört.
Sakta men säkert lyckades några av våra legendariska uppfödare reparera skadan under 50- och 60-talen. Idag har den svenska stammen skotsk terriers, tack vare hängivna och seriösa uppfödare, ett utomordentligt högt renommé, hemma och utomlands.
Mentalitet/Funktion
Den skotska terriern är en ras med stark personlighet och mycket charm. Den stora personlighet som är utmärkande för de skotska terrierna gör dem ändock mycket anpassningsbara. Förutom det behändiga formatet finner de sig tillrätta i de mest skiftande miljöer. Den trivs såväl i koja som slott bara den får tillfälle att utveckla sin självständighet och intelligens och vara i närheten av uppskattande människor. Den är en idealisk sällskapshund utan tendens till destruktivitet ens i valpåldern.
Den egna viljan gör dock att de gärna försöker ta kommandot varför bestämdhet och fast het är två nyckelord när det gäller en skottevalps fostran. En tillrättavisning brukar dock räcka livet ut eftersom skotten är känslig för reprimander och glömmer aldrig, i synnerhet inte oförätter, men den är därigenom lojal och vänfast och sitt husbondsfolk trogen till döden. Den är inte provocerande och grälsjuk gentemot andra hundar men tvekar inte att ge sig i kast med fiender.
Skotten är en sportig hund. Den älskar friluftsliv med dagliga långpromenader i skogen. Inomhus är rasen påfallande lugn och passar därför de flesta familjer utmärkt.
